Ägnade förmiddagen åt arbete. Jag skrev i elevernas "kunskapsböcker", böcker där jag dokumenterar varje elevs arbete. Inför varje nytt arbetsområde gör jag en pedagogisk planering. Under tiden som vi arbetar med området skriver jag och eleverna om hur det går för dem. Istället för att vara nöjd över hur mycket jag skrivit om SO, NO och matte i deras böcker så gnagde det dåliga samvetet över hur lite det stod om svenska och engelska.
Samma sak i eftermiddags. Den inplanerade milslånga löprundan fick bli en milslång promenad i stället på grund av onda smalben. Nu sitter jag här och funderar över om det kanske bara var latmasken som spökade. Jag kanske hade kunnat springa, en liten bit i alla fall...
Här poserar min nya hjärtekatt. Hon heter Rut och i morgon åker hon till Göteborg. Där kommer hon att hamna hos en liten sjukling med nyopererat hjärta.
Nu vankas kvällsmat och sedan soffläge framför Mästarnas mästare och det tänker jag inte ha ett dugg dåligt samvete för.
Samma sak i eftermiddags. Den inplanerade milslånga löprundan fick bli en milslång promenad i stället på grund av onda smalben. Nu sitter jag här och funderar över om det kanske bara var latmasken som spökade. Jag kanske hade kunnat springa, en liten bit i alla fall...
Här poserar min nya hjärtekatt. Hon heter Rut och i morgon åker hon till Göteborg. Där kommer hon att hamna hos en liten sjukling med nyopererat hjärta.
Nu vankas kvällsmat och sedan soffläge framför Mästarnas mästare och det tänker jag inte ha ett dugg dåligt samvete för.
25 mars 2013 kl. 17:53
VAr stolt i stället, du har minsann gjort fler än många andra vad det gäller att dokumentera. Du har dessutom masor av kunskap om eleverna i ditt huvud. Överarbeta inte....
Tror att smalbensondskan kan beror på att du överansträngt dej.... eller ...?
25 mars 2013 kl. 18:18
Skulle tro att det är överansträngning men det skulle jag aldrig i livet erkänna ;)